où la lumière pleut

Jag tittar på en bild på mig och Hannes. Jag står lutad mot honom och han håller om mig. Vi är två men tar en persons plats. Det är mitt på en tom gata i Paris. Det är natt men gatulamporna lyser upp staden. I vänstra hörnet ser man en sne papperskorg. Jag tänker "vi var lyckligast då", för att sedan rätta mig, vi finns ju i presens. Vi är inget minne, jag ser bara framtid. Mitt hjärta blir varmare. Jag tänker på när jag stod där, lutad mot honom och kände mig så oerhört trygg. Tänk att man kan hitta det, det var ingen saga. Det finns, det händer. Jag älskar.

Mina tankar förs till berättelser berättna av min mor, och av andra som varit i hennes sits. Historier om deras tonår, då det inte gick att vara kär. Hur ska du ha tid att gå nattpromenader med någon du älskar när nätterna måste gå till att sova och ta hand om din handikappade pappa, eftersom dagarna går till att slita ihop pengar till mat?

Jag tänker på mornar då vi får ligga hur länge vi vill i sängen och jag får känna magen vändas uppochner för han ligger där mittemot mig med blicken fäst i min, med ögonen, dom där ögonen, och alla drag jag har tid att utforska. Och jag jämför med berättelser om att se den där som väcker fjärilarna tvärs över gatan men man får inte ens drömma. För så fint är klassamhället. Man får inte ens drömma.

Är kärlek en lyx?

Jag kallar dagens samhälle för fattigt. För i en värld där kärlek ges en sista plats, vad annars skulle konsekvenserna bli än krig? Om rikedom skulle mätas i kärlek, i filosofi, i andlighet - istället för i girighet, i pappersbitar, i digitala siffror, vad annars skulle konsekvenserna bli än fred? I slutändan är det inte svårare än att vi finns för varandra, istället för kameran som tog kortet.







Who would Jesus bomb?

För att vara säker på att ingen (av mina två läsare) missade youtube-klippet i förra inlägget kommer det här igen!





Och här är det jag vill ska bli läst, gärna med hans aggression:

"There is a time when the operation of the machine becomes so odious, makes you so sick at heart, that you can't take part; you can't even passively take part, and you've got to put your bodies upon the gears and upon the wheels, upon the levers, upon all the apparatus, and you've got to make it stop. And you've got to indicate to the people who run it, to the people who own it, that unless you're free, the machine will be prevented from working at all!"

För att vara extremt övertydlig: detta stämmer mer än någonsin, för att vi lever, om inte i så på väg mot, ett kontrollsamhälle. Nästa generation västvärld kommer vara vana vid att staten har rätt att läsa igenom deras dagböcker, att de har utegångsförbud från staten (inte mamma och pappa, utan makthavarna!) och att de har ett chip inoperat i armen så att staten, eller som Mario Savio kallar det - The machine, kan följa en vart man än är.

Var är revolutionen?

ELLER så kan man ta Malachi Ritschers väg, och bränna upp sig själv på en motorväg. Här är hans statement, jag har fetstilat de, enligt mig, viktigaste/finaste/mest berörande partierna för jag antar att alla inte orkar läsa allt, även om jag starkt rekommenderar att göra det!


"My actions should be self-explanatory, and since in our self-obsessed culture words seldom match the deed, writing a mission statement would seem questionable. So judge me by my actions. Maybe some will be scared enough to wake from their walking dream state - am I therefore a martyr or terrorist? I would prefer to be thought of as a 'spiritual warrior'. Our so-called leaders are the real terrorists in the world today, responsible for more deaths than Osama bin Laden.

I have had a wonderful life, both full and full of wonder. I have experienced love and the joy and heartache of raising a child. I have jumped out of an airplane, and escaped a burning building. I have spent the night in jail, and dropped acid during the sixties. I have been privileged to have met many supremely talented musicians and writers, most of whom were extremely generous and gracious. Even during the hard times, I felt charmed. Even the difficult lessons have been like blessed gifts. When I hear about our young men and women who are sent off to war in the name of God and Country, and who give up their lives for no rational cause at all, my heart is crushed. What has happened to my country? We have become worse than the imagined enemy - killing civilians and calling it 'collateral damage', torturing and trampling human rights inside and outside our own borders, violating our own Constitution whenever it seems convenient, lying and stealing right and left, more concerned with sports on television and ring-tones on cell-phones than the future of the world.... half the population is taking medication because they cannot face the daily stress of living in the richest nation in the world.

I too love God and Country, and feel called upon to serve. I can only hope my sacrifice is worth more than those brave lives thrown away when we attacked an Arab nation under the deception of 'Weapons of Mass Destruction'. Our interference completely destroyed that country, and destabilized the entire region. Everyone who pays taxes has blood on their hands.

I have had one previous opportunity to serve my country in a meaningful way - at 8:05 one morning in 2002 I passed Donald Rumsfeld on Delaware Avenue and I was acutely aware that slashing his throat would spare the lives of thousands, if not hundreds of thousands, of innocent people. I had a knife clenched in my hand, and there were no bodyguards visible; to my deep shame I hesitated, and the moment was past.


The violent turmoil initiated by the United States military invasion of Iraq will beget future centuries of slaughter, if the human race lasts that long. First we spit on the United Nations, then we expect them to clean up our mess. Our elected representatives are supposed to find diplomatic and benevolent solutions to these situations. Anyone can lash out and retaliate, that is not leadership or vision. Where is the wisdom and honor of the people we delegate our trust to?

To the rest of the world we are cowards - demanding Iraq to disarm, and after they comply, we attack with remote-control high-tech video-game weapons. And then lie about our reasons for invading. We, the people, bear complete responsibility for all that will follow, and it won't be pretty.


It is strange that most if not all of this destruction is instigated by people who claim to believe in God, or Allah. Many sane people turn away from religion, faced with the insanity of the 'true believers'. There is a lot of confusion: many people think that God is like Santa Claus, rewarding good little girls with presents and punishing bad little boys with lumps of coal; actually God functions more like the Easter Bunny, hiding surprises in plain sight. God does not choose the Lottery numbers, God does not make the weather, God does not endorse military actions by the self-righteous, God does not sit on a cloud listening to your prayers for prosperity. God does not smite anybody. If God watches the sparrow fall, you notice that it continues to drop, even to its death. Face the truth folks, God doesn't care, that's not what God is or does. If the human race drives itself to extinction, God will be there for another couple million years, 'watching' as a new species rises and falls to replace us. It is time to let go of primitive and magical beliefs, and enter the age of personal responsibility. Not telling others what is right for them, but making our own choices, and accepting consequences.

"Who would Jesus bomb?" This question is primarily addressing a Christian audience, but the same issues face the Muslims and the Jews: God's message is tolerance and love, not self-righteousness and hatred. Please consider "Thou shalt not kill" and "As ye sow, so shall ye reap". Not a lot of ambiguity there.


What is God? God is the force of life - the spark of creation. We each carry it within us, we share it with each other. Whether we are conscious of the life-force is a choice we make, every minute of every day. If you choose to ignore it, nothing will happen - you are just 'less conscious'. Maybe you are less happy (maybe not). Maybe you grow able to tap into the universal force, and increase the creativity in the universe. Love is anti-entropy. Please notice that 'conscious' and 'conscience' are related concepts.


Why God - what is the value? Whether committee consensus of a benevolent power that works through humans, or giant fungus under Oregon, the value of opening up to the concept of God is in coming to the realization that we are not alone, establishing a connection to the universe, the experience of finding completion. As individuals we may exist alone, but we are all alone together as a people. Faith is the answer to fear. Fear opposes love. To manipulate through fear is a betrayal of trust.


What does God want? No big mystery - simply that we try to help each other. We decide to make God-like decisions, rescuing falling sparrows, or putting the poor things out of their misery. Tolerance, giving, acceptance, forgiveness.

If this sounds a lot like pop psychology, that is my exact goal. Never underestimate the value of a pep-talk and a pat on the ass. That is basically all we give to our brave soldiers heading over to Iraq, and more than they receive when they return. I want to state these ideas in their simplest form, reducing all complexity, because each of us has to find our own answers anyway. Start from here...


I am amazed how many people think they know me, even people who I have never talked with. Many people will think that I should not be able to choose the time and manner of my own death. My position is that I only get one death, I want it to be a good one. Wouldn't it be better to stand for something or make a statement, rather than a fiery collision with some drunk driver? Are not smokers choosing death by lung cancer? Where is the dignity there? Are not the people who disregard the environment killing themselves and future generations? Here is the statement I want to make: if I am required to pay for your barbaric war, I choose not to live in your world. I refuse to finance the mass murder of innocent civilians, who did nothing to threaten our country. I will not participate in your charade - my conscience will not allow me to be a part of your crusade. There might be some who say "it's a coward's way out" - that opinion is so idiotic that it requires no response. From my point of view, I am opening a new door.

What is one more life thrown away in this sad and useless national tragedy? If one death can atone for anything, in any small way, to say to the world: I apologize for what we have done to you, I am ashamed for the mayhem and turmoil caused by my country. I was alive when John F. Kennedy instilled hope into a generation, and I was a sorry witness to the final crushing of hope by Dick Cheney's puppet, himself a pawn of the real rulers, the financial plunderers and looters who profit from every calamity; following the template of Reagan's idiocracy.

The upcoming elections are not a solution - our two party system is a failure of democracy. Our government has lost its way since our founders tried to build a structure which allowed people to practice their own beliefs, as far as it did not negatively affect others. In this regard, the separation of church and state needs to be reviewed. This is a large part of the way that the world has gone wrong, the endless defining and dividing of things, micro-sub-categorization, sectarianism. The direction we need is a process of unification, integrating all people into a world body, respecting each individual. Business and industry have more power than ever before, and individuals have less. Clearly, the function of government is to protect the individual, from hardship and disease, from zealots, from the exploitation, from monopoly, even from itself. Our leaders are not wise persons with integrity and vision - they are actors reading from teleprompters, whose highest goal is to stir up the mob. Our country slaughters Arabs, abandons New Orleaneans, and ignores the dieing environment. Our economy is a house of cards, as hollow and fragile as our reputation around the world. We as a nation face the abyss of our own design.

A coalition system which includes a Green Party would be an obvious better approach than our winner-take-all system. Direct electronic debate and balloting would be an improvement over our non-representative congress. Consider that the French people actually have a voice, because they are willing to riot when the government doesn't listen to them.

"Any people anywhere, being inclined and having the power, have the right to rise up, and shake off the existing government... " - Abraham Lincoln


With regard to those few who crossed my path carrying the extreme and unnecessary weight of animosity: they seemed by their efforts to be punishing themselves. As they acted out the misery of their lives it is now difficult to feel anything other than pity for them.
 
Without fear I go now to God - your future is what you will choose today.



Du har en stor familj, runt 6 miljarder-stor, och att kämpa för sin familj är det finaste som finns. Det är viktigare än vad som händer i nästa Gossip Girl avsnitt, och vackrare än ditt vackraste klädesplagg. Synd att vi är för egoistiska för att kunna se att resultatet skulle smaka bättre än Coca-Cola.

Var är revolutionen?

Eftersom jag har lyckats med den stora bedriften att bara samla, nästan uteslutande, underbara människor runt omkring mig (jag är inte ironisk, hur många är dom liksom?) så ska jag nu hänsynslöst kopiera en text skriven av vem jag skulle vilja se som världsdiktator, Anna Skalk! Here we go!

Svininfluensan? JA, jättefarligt och jättejobbigt. Varför? JO, för att den kan komma att smitta någon rik (djävla) västerlänning som redan har fått vaccin för allt annat som går att få vaccin för och som har rätt till vård och kan gå dit med minsta lilla skråma och förkylning och nageltrång. Men för det här, sviiiininflueeensaan, har h*n inte fått vaccin för än, så LÖP LÖP LÖP skyndaskynda skynda! Skydda er och stäng in er! Det får INTE drabba oss i väst för vi har aldrig haft en förkylning eller någon annan lite mer allvarlig sjukdom och HUA! En pandemi alltså! Shit! Tur bara att de som drabbas hårdast av det är de fattiga bara hehehe, och dom är ju ändå så van med att dö i typ alla sorters sjukdomar och svält och sånt hehe, dom känner ju knappt av en pandemi liksom hehehee

OCH TUR ATT "VI", HERREN PÅ TÄPPAN, HAR RÅD OCH TILLGÅNG OCH RUVAR PÅ ALLA DJÄVLA MEDICINER OCH VACCINER SAMT HAR LITE MAT I MAGEN OCH NÅGON FORM AV IMMUNFÖRSVAR, DÅH!

Skönt också att det dör 25.000 barn varje dag och ramaskriet, var är det någonstans, jag hör det inte? Inga experter i morgonsoffan pga. det, va? Nej, men 22 "kanske" dödsfall i mexiko får alla "forskare" (HAH!) och "experter" (pfff..) att sluta upp.

Fett av dom.

Fett att "dom där" miljonerna dör varje år i aids, tuberkulos, malaria, vattenrelaterade sjukdomar osv. "Skönt" att det inte händer OSS! Nej, för vi bor ju inte "där borta". Det är ju ganska långt dit, till typ..LANDET AFRIKA. Ja, det är ju ändå tur att vi bor i TRYGGA SUPERSNÄLLA SVÄRJE SOM ALDRIG KASTAR UT BARN UR LANDET MED HUVUDET FÖRE TILL IRAN OCH PAKISTAN NÄNÄ och jippi återigen för att vi ruvar på alla mediciner och vacciner och dessutom inte är analfabeta så att vi kan läsa på bipacksedeln. Så himla schööönt! HURRA!

Kapitalismen är vår bästa vän, jå. Kanske inte deras men vadå finns dom ens på riktigt då? Händer inte sånt bara på film att typ folk dör av myggbett? Ofta liksom dom är bara otacksamma! Dom får ju våra kläder när vi inte vill ha dom ju! Och vadå STÅR det verkligen en människa bakom varje siffra? Bara en miljon känns ju som räääätt många människor alltså. Så många kaaan det ju bara inte vaaara!

Och nej vi röker inte och vi kör/åker inte bil och framför allt lever och därmed riskerar att dö


FÖRLÅT MEN JAG BLIR SÅ FUCKING FRUSTRERAD!!!!!!!!!!!!!!!!! OCH DET HÄR ÄR SOM VISSA BLOGGARE SKRIVER MIIIN BILDDAGBOK SÅ JAG STRUNTAR FULLKOMLIGT I OM DET ÄR EN JOBBIG TEXT!!


JÄVLA MIG! JÄVLA OSS! VARFÖR GÖÖÖÖR VI INGET?????!!?! VARFÖR SHOPPAR VI OCH MYSER MED COCA-COLA FRAMFÖR FADDERGALOR DÄR DOM HOPPAR RUNT I GLITTRIGA KLÄDER OCH VARFÖR FORTSÄTTER VI HA AUTOGIRO TILL INDIVIDUELL MÄNNISKOHJÄLP OCH NÖJER OSS MED DET OCH KÄNNER OSS BRA OCH ÄCKLIGT HEROISKA?? HUR KAN VI SOVA OM NATTEN NÄR VI VET ATT VI ÄR "ÖVERHUVUDEN" PÅ DEN HÄR PLANETEN??!!?!


VAR ÄR REVOLUTIONEN??!

GAH! Det här får mig på sånt nedra Lilla My-humör och jag är så innerligt trött på det där djäkla ordet nu. Svininfluensan. Svininfluensan. Svininfluensan. Fan, kom och ta oss. På riktigt. Hit med lite farligheter! Det är på tiden! Vi har för få hemskheter som händer här, så ett HOT och enbart ett HOT om "svininfluensoffer" och en "pandemihypotes" bilr löp och får oss att lägga ner kopiösa mängder pengar på att... ja, rädda "OSS", i "DEN HÄR" VÄRLDEN! Vi som inte ens är drabbade eller behöver mat och vitaminer för att bygga upp våra immunförsvar.

Mexiko är ett fattigt land. Vet du om det, frun/herrn i morgonsoffan?


Jag är inte arg. Jag är ledsen. På dig och mig och oss för att folk dör i onödan i den här världen tack vare kapitalismen.

Hejdå.



la République d'Estonie

Eftersom så många kommer iväg med sina, innehållsfullt lika intressanta som Estland, bloggar finns det ju inget som säger att jag inte skulle kunna det? Förutom att min blogg aldrig hade varit en sån som Douglas läser, jag går helt enkelt inte hem där uppe i Wales.

Med Digitalism i högtalarna ska jag mynta några nya begrepp i Dig, så behöver inte ovanstående se ut som franska (vissa säger kinesiska, men vi som kämpar med franskan vet). Först behöver Du ställa några frågor till Dig själv. Var god svara på nedanstående, och var inte rädd för att ta Din tid;

1. Hur mycket vet Du om Estland?
2. Varför så lite?
3. Just det.
4. Har Du någon gång fått ett plötsligt begär av att besöka Estland?
5. Har Du någon gång fått ett plötsligt begär av att lära Dig estländska?
6. Om Du svarat ja på fråga 5, såhär ser estländska ut: Paljudel Eesti elanikel ei ole rahvastikuregistris kirjas tegelik elukoht. Peamiselt puudutab see maapiirkonnast suurtesse linnadesse viimase kümne aasta jooksul elama asunuid. Näiteks Tallinnas arvatakse elavat mitukümmend tuhat inimest, kelle ametlik elukoht on kusagil mujal. Seega täpne rahvastikustatistika piirkondade kaupa Eestis hetkel puudub. Gå till fråga 7.
7. Har Du fortfarande ett begär av att lära Dig estländska?

1. Hur mycket vet Du om Wales?
2. Varför så lite?
3. Just det.
4. Har Du någon gång fått ett plötsligt begär av att besöka Wales?
5. Just det.

1. Angående Douglas refererar jag till Björn Gustafsson. You should understand.

Så, nu kan jag alltså slänga vilt med uttryck innehållandes Wales, Estland och Douglas utan att bli missförstådd. Jag ska använda de flitigt så att till och med Douglas kommer att förstå med tiden. Och visst har Du lärt Dig något nytt om Dig själv?

Det var allt för denna gången. Spela detta på förfesten:



(egentligen är denna versionen mycket bättre: http://www.youtube.com/watch?v=6UQhGM2pc88 )

Tack Donnatella, du får mig att känna mig så jävla vacker!

GO KVINNOR!

Som det väldigt genomtänkta skämtet vi även kallar livet har jag, kvinna under internationella kvinnodagen till ära, genomlidigt min livs värsta mensvärk. Inga föreläsningar, inga demonstrationer, inte ens nåt på tv (jag har ingen tv). Och nu när Håkan sjunger "..för att se hur smutsigt livet kan bli" i kärlek är ett brev skickat tusen gånger blev den metaforen förevigt förstörd.

Så, nu när jag fått det ur hjärtat ska jag berätta en historia. Låt oss kalla den "en sjunde mars":

Det är modevecka i Paris. Jag vet inte riktigt vad det innebär, jag hade antagligen inte ens vetat om den ifall jag inte varit vän med Cornelia, förutom att det är massa modevisningar och fler motbjudande människor i Paris än vanligt. Ah juste - jag avskyr modevärlden. Innan igår trodde jag bara att jag var väldigt negativ till den, men nej nej, jag hatar avskyr och rent av äcklas av modevärlden. Således var den sjunde mars en väldigt intressant och lärorik dag. Speciellt en händelse. Efter flera timmar av, med stor ironi nu folk, "hippa" butiker, med kläder för små även för anorektiker och utan en skymt av en hjärncell så långt ögat kan nå om jag får vara så generaliserande var jag trött. Trött på att människor.

Trött på det här:


Hon är 14. Fjorton och definitivt inte tonåring. För en sekund precis nu kunde jag för mitt liv inte förstå hur västvärlden tror de är berättigade att säga att diktaturer som Iran hjärntvättar folket. Vad fan kallas det här? Vem gjorde henne såhär? Vilket brutalt sätt att förstöra en människa på, när livet har så mycket mer att erbjuda.

Trött på det här:


Barbie med peaceörhängen. Har modebranschen en känsla för ironi? Vet de arroganta narcissistiska patetiska ursäkter till människor vad ironi betyder?

Mitt i min sorg över vad som var framför mig uppenbarade sig ett hopp. Vi var på väg hem, vi hör tjut och skrik runt hörnet - det är Louis Vuitton modevisning. Vi går dit, jag ser det väldigt vackra huset modevisning hålls i (jag är inte ironisk, ett av mina favorithus i Paris) och en stor grupp med människor, fotografer, modeller och diverse modefolk stå utanför/vara på väg in. Och sedan ser jag detta:










Ursäkta bildkvalitén, det är mobilkamera och jag var väldigt uppspelt. På ena sidan vägen står alltså modefolket, och på andra sidan står aktivister och skriker om päls. Det var så jävla vackert. Det var nästan fetisch-vackert. Det var en av de största, om inte den största, kontrasten jag någonsin sett. Två totalt olika världar som stod mittemot varandra. Dom koliderar och dom hatar varandra. Och är det inte så jävla uppenbart? Varför skulle aktivisterna vara aktivister, varför skulle de stå och skrika mördare tvärs över en gata, om de inte vet nåt, har förstått nåt? Och är det inte så jävla uppenbart att det här något är viktigare bättre och mer äkta än vad fan dom än nu höll på med i det där huset. Allt jag såg var de unga flickorna med 20cm-klackarna. Döda fiskar.

Internationella kvinnodagen behövs.


Dagens avkoppling från döda fiskar och mens:

think of me as a train goes by

Man dras mellan två världar, ibland till och med tre. Man ser sin syster växa upp, men bara genom hennes ord aldrig genom egna ögon. Man ångrar sig. Man upptäcker nya saker på nya platser det förhäxar en man blir. Förhäxad. Man förlorar sig eller hittar sig man vet inte allt är nytt lite läskigt. Kanske finns nostalgi bara för att gamla känslor, sånt man redan känt gått igenom minns, är tryggt? Man saknar sin mammas famn. Man hittar nya. Man förlorar dom. Man lever livet ibland inte alls ibland känner man inte igen personen i spegeln ibland. Ibland och då växer man. Man fyller år och det är fel, det är borta från alla som bryr sig och även fast man gör allt man ska. Även fast även fast när man växer känns allt fel samtidigt som allt känns rätt. Man finner stunder av total harmoni. Hjärtat sjunger. Är det där man ska stanna? Bygga ett bo. Man klistrar upp lappar med citat som berör, eller inte alls, men de sitter där och det känns tryggt. Man terapitiserar sig själv med citat man är så inne i sitt växande så att inget spelar roll. Man måste bara förstå det själv, ordet. Vilket ord? Valfritt ord. Man dricker, man skriver, man röker, man saknar, man tänker tillbaka. Man går tillbaka till sig själv som 15åring för att kanske hitta något spår av vem man är men allt man hittar är något spår av vem man var. Man står på en stig med dimma i slutet samtidigt som man hatar metaforer men älskar, älskar, när Jacob Sam-Le Rose säger:

Words can draw blood
and make that blood sing






han var solen när det dagas..

Det börjar våras i Paris!












Och, självfallet, våren till ära:

Si tu aimes celui-ci, je ne veux jamais te voir ici.

Man kan ju föna håret på många olika sätt. Mitt sätt är speciellt för man kan dra paralleller till att lära sig ett språk. Föna håret - lära sig ett språk. Hur, kanske ni tänker då?

Låt oss dela upp håret i tre partier: hårbotten, mitten och topparna. Jag brukar börja vid hårbotten, för det är ju trots allt vikigast att den blir torr, annars får man ont i huvudet - precis som grunderna i ett språk är det viktigaste. För att även ifall resten av håret skulle vara torrt, men inte hårbotten - ja då faller håret platt! Medan jag torkar hårbotten brukar lite av mittenhåret också bli torrt, för det är ganska svårt att endast hålla sig till hårbotten när mittenhåret är överallt. Kanske har till och med en topp eller två lyckats bli torra när hårbotten är klar. Det är också det partiet som tar längst tid. När man är klar med hårbotten tar mittendelen inte alls lång tid, topparna däremot är svåra att torka och framförallt forma. Ibland brukar jag till och med strunta i dom, men då blir ju håret inte lika fint. Intressant, va?


Stundens youtube-klipp (dagens låt finns i inlägget nedanför):


This world is crazy!

Igår blandade jag ihop Jordanien med Georgien. Häromveckan var jag tvungen att fråga "vad är det?" när en kompis nämnde IMF i vår konversation. Som om jag inte skulle veta att det står för International Monetary Fund (Internationella Valutafonden på svenska), som om jag inte visste att det är WTOs brother in crime, som om alla böcker, artiklar och föreläsningar var som bortblåsta! Och jag skyllde på Paris, naturligtvis. 5 månader av ingen, eller extremt lite, intellektuell stimulans. 5 månader utan politiska debatter varken på tv, tidning, radio eller IRL. Ja, jag har blivit dum.


Det ska jag göra något åt tänkte jag och sökte distanskurser och whops om en månad kommer jag plugga 200% (jag tror det blir så - franska heltid och mellanösternskunskap heltid, am i right?), utöver jobbet (som barnvakt). Är fortfarande inte nöjd. Jag kanske hade velat byta ut barnen mot något mer.. utvecklande. Häromdagen köpte jag en tidning av en hemlös man. Tidningen antar jag fungerar som Göteborgs "Faktum" eller Stockholms "Situation Stockholm", här heter den "Sans-Logis" som betyder utan logi, alltså hemlös. Jag bläddrade lite i den innan jag gav upp. Den är helt omöjlig att läsa; alldeles för stor, sidorna sitter inte ihop med varandra så de faller ur varje gång man bläddrar, den har bara färg på framsidan, baksidan och mittenuppslaget, SJUKT tråkiga artiklar med ingen relevans till hemlösas situation någonstans (rubriker sådom "SOV BÄTTRE", "ÖPPNA DINA ÖGON" - hade man trott kunnat vara en dålig rubrik på något intressant men det handlar om optik, etc.) och är helt enkelt jävligt dålig på alla sätt och vis. De har t.o.m sudoku på baksidan. Detta beror naturligtvis på budget, som allt annat i den här felvridna världen gör. Men jag kan ändå inte sluta tänka att den måste kunnas ändras till de bättre. Ta bort färgen överallt för all del, men sätt ihop tidningen i alla fall! Gör den mindre, skaffa ett bättre layoutprogram (framsidan är gjord i Word, det kan man se från mils håll). Hjälp, jag får ångest av att se den här bredvid mig! Nu har jag en bra anledning till att göra läxorna och lära mig franska, mer än att kunna skälla ut den elaka tanten på posten.


Tidningen kostar för övrigt bara 2 euro. I Göteborg kostar väl "Faktum" närmare 40 kr? Eller var det 30? Jag kan bara minnas att jag brukade bli av med en 50lapp per gång. Nåja, något sånt istället för barnen menar jag. Kanske värt att leva lite fattigare, men behålla lite mer hjärna. Jag får titta närmare på det där. Mötte en Röda Korset-värvare på väg hem från skolan och fick ut lite av min aggression över att jag inte kunnat på tag på dom, han var snäll och sa att jag borde ringa. Jag sa att jag inte vill för att folk pratar för fort för mig på telefon. Han berömde min franska och jag kom ihåg att han var en värvare. Och så var det med det, kanske borde ringa ändå?



PÅ TAL OM HÄSTAR.


Jag har haft fruktansvärt oflyt musikvis de senaste dagarna. Speciellt i förrgår. Då läste jag först att Little Joy har spelat på Le Maroquinerie, jag skyndade mig in på hemsidan för att se när det hade varit. Det var förra månaden och det är ju faktiskt jättetråkigt för även OM man (jag) intresserar sig (mig) för Little Joy av fel anledningar (som att The Strokes' Fabrizio Moretti spelar trummor i bandet) vill jag se dom (honom)! Hursomhelst, väl inne på sidan möttes jag av vackra toner jag genast blev förälskad i och var tvungen att googla. Det var Lonely Drifter Karen som hade spelning här, på Le Maroquinerie, en timma innan jag hittade henne. Jag kan uppskatta ironi men det här är bara elakt.


Dagens låt är alltså med Lonely Drifter Karen, en skön brud, lyssna bara på refrängen!


Bastille

När jag var på väg hem från söndagsmarknaden* idag kändes det som att jag var med i en film. Det gör det ibland i Paris. Denna gången satt jag och väntade på metron i Bastille, med händerna fulla av små plastpåsar i olika färger*, bredvid en avdäckad man. Längre bort satt en man och spelade dragspel. Det var inte mycket folk och under två korta sekunder befann sig en alldeles märklig tystnad på metrostationen, man hörde bara ljudet från dragspelet, och vi hade kunnat vara mitt i inspelningen av Amelies uppföljare.

* Bastilles söndagsmarknad är ett av söndagars två solsken. Grönsaker, frukt, ostar, mat, blommor, poulets rôtis, smycken, sjalar och en man som balanserar en skål med guldfiskar i på huvudet. Lukt, doft och vy blandas i en fantastisk kompott som jag sedan kallar söndagsmarknaden. Allez-y!

* Det spelar ingen roll om du har med dig en stor tygkasse för att du har bestämt dig för att bli "miljömedveten" - om du ber om 1 kg tomater kommer du få de i en rosa, gul, orange, vit eller blå plastpåse.

Söndagsnöje #2:


Open-mics på Pop-in, och DÄR sprack mina attemps att försöka dölja min svenskhet. Det är mysigt, roligt och en vana. Dock inte denna söndagen, så det får bli en annan historia.

Dagens låt:

la grenouille de paix

Jag kör en mjukstart på denna bloggen, för att få igång mig själv, med dagens cant-stop-listening låt.



Om

Min profilbild

RSS 2.0